Ni hao, Singapore
Yes, kunde ju äntligen pusta ut när jag hade satt mig tillrätta i min stol. Jag fick en plats omringad av till största delen gamla, tysta, fina människor som inte störde mig ett dugg under hela flygresan. Jag fick dessutom en plats närmast korridoren, så det fanns inte mycket mer jag kunde önska. SCORE!
Fick förresten mat på samtliga flygresor, ocg god var den. Tolvtimmars-flighten rann förbi relativt fort, för jag sov bort större delen. Det finaste var att dom skickade bagaget direkt till Singapores flygplats, så jag behövde aldrig oroa mig för det på Heathrow. Tur för mig, med tanke på hur det gick till där borta.
Väl på singapores flygplats så blev jag en aning överrumplad, dels på grund av tidsomställningarna, och dels på grund av personalens engelska. Tydligen så skulle man fylla i ett formulär (snarlikt det jag fyllde i för att få mitt visum) för att ens få komma vidare in till Arrivals Section.
Det gick ju ganska bra i vilket fall, fram tills dess att jag skulle skriva vilken adress jag skulle bo på, för det var då det slog mig att jag inte hade en den blekaste aning om det. Jag såg ingen annan utväg än att gå och be om hjälp, så jag haffade första bästa personal jag såg och förklarade mitt problem. Kvinnan ifråga visade sig vara städpersonal. Hon passade vidare mig till deras polis som fanns i närheten.
En liten, jättetunn kines med spretigt hår och alla andra yttre attribut som brukar känneteckna en karikatyr av en asiat. Hans engelska uttal var inget undantag (jag skulle senare lära mig att det man ofta pratar här nere kallas Singlish, en blandning mellan engelska och singaporianska, låter väldigt roligt men svårt att förstå innan man kommit in i det)
Hans idé var iallafall att vi helt enkelt skulle skriva ett random hotell och hoppas att ingen skulle fråga något om det. "Naaaa jast write a-anyting jo nooow lak a hotuuull, eeyh?". När jag sen hade skrivit upp ett hotell som han föreslagit, så kom han på en till idé. Vi skulle skriva att jag bodde på det FINASTE hotellet i hela Singapore. För skojs skull. Så där sitter han och googlar på hotell, och jag står och fösöker förstå poängen med att krångla till alltihop. Men han verkade tycka det var värt, iallafall. Hans lösning resulterade i vilket fall i att jag kom igenom kontrollen och kunde hämta ut baggaget, så jag ska inte klaga.
Allt annat rann på bra, träffade på Lars vid ankomsthallen som sen skjutsade mig genom stan hem till lägenheten. Det var en riktigt intressant biltur, intrycken kom hinkvis och jag satt mest och gapade och tittate ut genom bilrutan. Singapore på kvällstid är defenitivt något att hänga på väggen.
