caphemox

Efter rock-kyrkan så var man förstås hungrig. Utmärkt tillfälle att utvidga mina kullinariska vyer, tyckte Lars. Så tillsammans med en av hans kvinnliga kollegor, som också var med på gudstjänsten, åkte vi till ett ställe där man tydligen kan få "typisk kinesisk mat". Mmmh, tänkte jag. Räkor och vårrullar.

...icke.

Jag har alltid varit övertygad om att kinaresturanger i Sverige har haft en förmåga att försvenska sin mat något, dock så hade jag ingen aning om att den skiljer sig lika mycket från riktig kinesisk mat som en fiskpinne skiljer sig ifrån en yoghurt.




Kinesiska måltider äts i dom allra flesta fall på ett runt bord, eftersom man inte blir serverad någon egen rätt utanallt som hamnar på bordet är fritt fram att ätas av vem som helst. Därför brukar man också vid större middagar ha ett bord som kan snurra, vilket verkar bus-kul. På bilden ser man (förutom Lasses hungriga kollega) bland annat några olika vita
knyten som innehåller varm buljongliknande vätska och kött, oljade jordnötter, en stark (!!!) sås, och på sidorna två glas med té.  



Här ser vi en av mina favoriter. Fläskkött tillagat på det viset att man tar en gris, rostar den (ja, hel) för att sedan skära ut små tärningar från den. Det läckra är att vi ser det rostade översta lagret skinn, fler lager av skinn, underhudsfett, vanligt fett, och sen en strimma kött. Vicious delicious, haha.


Det mesta som fanns på bordet var gott, om än litet annurlunda. Liksom med sushi, så upplever man en tillfredställelse i form av att vara mätt och nöjd utan att ha massvis med mat i magen. Sättet man äter måltiderna på är dock riktigt riktigt trevligt och höjer betyget markant.

Kinesisk mat får, 7/10 ätpinnar